Välja material i kläder och textiler

Bomull

Ungefär hälften av all textil vi konsumerar i Sverige är gjord av bomull. Det beror på att materialet har goda egenskaper och ett ganska lågt pris.

För att odla bomull går det åt stora mängder vatten. I genomsnitt används 9 000 liter vatten för att producera ett kilo bomull. Produktionen sker ofta i torra områden som har brist på färskvatten.

Det går också åt mycket kemikalier. Kemikalierna skadar ofta levande organismer och kan påverka hälsan för de som arbetar på plantagen. Bekämpningsmedel används som skydd mot insekter och ogräs. Användning av bekämpningsmedel påverkar även nyttoinsekter/organismer. Gödningsmedel tillförs för att få fram mer bomull på samma yta.

Storskalig konventionell bomullsodling kan utarma jorden.

Vid odling av ekologisk bomull används mycket mindre bekämpnings- och gödningsmedel än vid odling som inte är ekologisk. Farliga ämnen kan ändå ha använts vid färgning och andra processer i tillverkningen. Vill du vara säker på att produkten är fri från skadliga ämnen ska du välja en miljömärkt produkt som tagit hänsyn till hela livscykeln.

Bambu

Bambu används för att framställa två olika sorters textilier:

• textil tillverkad av naturliga bambufibrer
• textil tillverkad av bambuviskos.

Både friläggningen av bambufibrerna och tillverkningen av bambuviskos ger upphov till miljöpåverkan genom att energi och kemikalier används. Det finns bättre och sämre metoder för båda processerna. För att tillverka bambuviskos krävs stora mängder kemikalier.

Hampa och lin

Lin och hampa är tåliga växter som växer snabbt. De kan växa på näringsfattiga jordar. Att odla lin eller hampa kräver mindre konstgödsel och bekämpningsmedel än till exempel bomull. De växer också bra i områden med kallare klimat som ofta har bättre vattentillgång. Fälten behöver vanligtvis inte konstbevattnas.

Att frigöra fibern ur stjälkarna kan göras genom mekanisk bearbetning eller på kemisk väg. Vid mekanisk bearbetning går det åt mycket energi. Eftersom energiproduktion leder till utsläpp av växthusgaser kan den totala klimatpåverkan per kilo tyg bli lika högt eller högre för lin och hampa som för bomull och polyester. Det beror helt på hur energin produceras.

Polyester, elastan och akryl är syntetiska textilfibrer, alltså konstgjorda fibrer, som uppfunnits och tillverkas av oss människor. Dessa material framställs oftast från fossila råvaror, som olja.

Polyester

Polyester är populärt för att fibern kan användas i många olika produkter, den är slitstark och relativt billig att producera. Ofta används en mix av polyester och bomull för att få den slitstarka egenskapen från polyestern och den sköna känslan från bomullen.

Elastan

Elastan används tillsammans med andra fibrer för att göra plaggen mer elastiska. Det är vanligt att elastan används i kroppsnära produkter som behöver vara mjuka och töjbara, till exempel i badkläder, underkläder eller sportkläder. Det är även vanligt att man använder några procent elastan i jeans för att kunna skapa en tajtare passform och mer rörelsefrihet.

Akryl

Akryl används ofta tillsammans med ull eftersom den har liknande egenskaper. Det går åt mycket energi och kemikalier när man tillverkar akryl, vilket gör att påverkan från akryl är högre än för de flesta andra textila material.

Miljöpåverkan från syntetiska fibrer

Råmaterialet i syntetiska material kommer i regel från fossila källor. Det finns även syntetiska fibrer som tillverkas från biomaterial, men det är än så länge en väldigt liten del.

Utvinningsprocesserna har stor påverkan på klimat och miljö. Klimatpåverkan kan minskas om materialet tillverkas från återvunnen råvara, till exempel återvunna PET-flaskor och spillmaterial från textil- och plastproduktion. Men att återvinna fibrer kräver också energi och resurser. Och även om råvaran är återvunnen är alla andra produktionsfaser lika som vid nyproduktion. Att ett plagg är tillverkat av återvunnen polyester betyder därför inte automatiskt att plagget är mer hållbart. Man behöver väga in hela livscykeln.

Syntetiska material kan hålla länge och är ofta slitstarka. Därför används dessa material i till exempel sportkläder och friluftskläder. De syntetiska materialen behåller även färg bättre än till exempel bomull och lin.

Mikroplaster

Polyester och andra plastbaserade textilier som polyamid och akryl leder till utsläpp av mikroplaster i hav och vattendrag. Mikroplaster är små bitar av plastmaterial, mindre än fem millimeter. Att bitarna är så små gör att de inte fastnar i grova reningsfilter och därför ofta hamnar i naturen. Utsläppen är störst från fleecematerial för att konstruktionen är lösare och fiberdelar lättare släpper från materialet.

För att minska utsläppen av mikroplaster kan du:

• vädra istället för att tvätta
• använda tvättpåse (för att minska slitage och samla upp mikroplastfibrer)
• använda flytande tvättmedel istället för pulver
• tvätta i lägre temperaturer (då sliter du mindre på textilen och mindre mängd mikropartiklar släpper).

Viskos, modal och lyocell är exempel på så kallade regenatfiber. Regenatfibrer görs av den naturliga råvaran cellulosa som finns i princip alla växter, som eukalyptus, björk, bambu och bomull. För att framställa textilfibern krävs kemikalier.

Tyger av viskos, modal och lyocell är starka, tvättåliga och bra på att transportera fukt. De har ofta har en mjuk och len känsla samtidigt som de har ett tyngre fall än till exempel bomull. Viskostyper har även kallats för konstsilke eftersom den togs fram för att just vara mjuk och len som silke.

Viskos

Det går åt mer kemikalier för att producera viskos än för de flesta andra textilmaterial. Det kan vara ett stort problem både för miljön och de som arbetar på fabrikerna.

Påverkan från viskos kan skilja sig mycket åt. En viss typ av viskos som är producerad i ett stängt kemiskt kretslopp med förnybar energi kan vara bland de bästa alternativen medan viskos producerad med ansvarslös kemisk hantering och kolkraft kan vara bland de värsta.

Modal

Modal tillverkas genom en process som liknar viskosprocessen. Den stora miljöpåverkan kommer från kemikalier och från energin som behövs för att driva processen.

Lyocell

Lyocell tillverkas i en process som tillåter ett slutet kretslopp av kemikalier där kemikalierna kan återanvändas. Det kräver även mindre energi än viskosprocessen. Lyocell har därmed inte lika stor påverkan på miljön som viskos. Fibern benämns ibland som tencel, men tencel är egentligen namnet på ett varumärke.

Ull, kashmir och silke kommer från djurriket och är exempel på djurfibrer. Det är svårt att beräkna klimatpåverkan från djurfibrer, då fibern kan räknas som en bi-produkt från djuret, eller så räknar man djuret som en bi-produkt från fibern. Det finns fler olika beräkningar och resultaten skiljer sig mycket åt.

Ull

Ull kan produceras från flera djur, men får är vanligast. Ull har värmeisolerande, smutsavstötande och brandskyddande egenskap.

Djurskyddet är en aspekt när man tittar på ullens påverkan. ”Mulesing” är en metod för att stoppa angrepp från blåflugor på får genom att man klipper bort hud runt analöppningen. Ingreppet är oerhört plågsamt för djuren. Färre använder mulesing på senare år tack vare att många företag ställer krav på sina leverantörer.

Uppfödningen av får ger utsläpp av klimatgaser, som metangaser från djurens idisslande. Det gör det svårt att beräkna klimatpåverkan från fibern då djuren även kan användas för andra ändamål än ullen.

Att låta får beta skapar öppna landskap. Det är en förutsättning för många insekts- och fågelarter. Alltför många djur på begränsad yta leder dock till överbetning, vilket kan skapa stor skada. Jorden förlorar sitt skyddande växtlager vilket leder till ökad erosion. När jord spolas bort försvinner möjligheten för nya växter att slå rot och området blir allt kargare.

Ullen från fåret innehåller ofta parasiter som tas bort genom att ullen doppas i bekämpningsmedel. Det kan i värsta fall stanna kvar tills du använder plagget. Kemikalierna kan också påverka dem som arbetar i processen. Miljön påverkas också när ullfett avlägsnas, vilket kräver stora mängder varmvatten och tvättmedel.

Kashmir

Kashmirull är en viss typ av ull som kommer från specifika getter som lever i ett kallt klimat, ursprungligen i regionen Kashmir. Kashmirull är en underullsfiber där endast de finaste hårstråna används för att skapa en mycket mjuk och len produkt. Miljöpåverkan från kashmir hänger ihop med djurhållningen, på samma sätt som för ull.

Silke/siden

Silke är en djurfiber som framställs från silkeslarvens kokong. Larven gör sig redo för att förpuppas genom att bygga in sig själv i en kokong av silkestråd. När larven är klar med kokongen dödas larven för att människan ska kunna använda tråden för att spinna silkesgarn.

Silke är namnet på fibern. Tyget som vävs av fibern kallas ofta för siden.

Silke ses ofta som problematiskt ur djursynpunkt eftersom produktionen innebär att larver måste dö. Det krävs även kemikalier för att lösa upp kokongerna och omvandla dem till garn inför spinningprocessen.